AI i rymden, sämre öppna modeller än Kina – och vad RSI har med kreativitet att göra
Import AI:s senaste utgåva tar upp tre intressanta trådar: hur kreativitet och repetitiva stressskador (RSI) hänger ihop med AI-användning, att västerländska öppna modeller (open weight, alltså modeller vars vikter är fritt tillgängliga) nu presterar sämre än kinesiska motsvarigheter på vissa mått, samt att AI börjar användas i rymden. Det sistnämnda väcker en berättigad fråga: i vilken utsträckning är vi beredda att låta autonoma system fatta beslut långt från mänsklig kontroll?
Djupdykning
OpenAI-forskare har börjat undersöka om AI-system kan bli genuint kreativa eller om de bara är sofistikerade remixmaskiner – och det visar sig att svaret beror helt på hur du definierar kreativitet, vilket filosofer grälat om i århundraden utan att landa. Parallellt dyker det upp open source-modeller som presterar sämre än Kinas ledande alternativ, vilket är en intressant signal om att det öppna AI-ekosystemet inte automatiskt leder till bättre resultat bara för att koden är tillgänglig. Rymdvinkeln är kanske den mest underskattade delen: när AI börjar användas för att styra satelliter och analysera rymddata uppstår helt nya frågor om vem som äger infrastrukturen och besluten när något går fel 400 kilometer upp. Det de flesta missar i hela den här bilden är att "AI goes to space" inte handlar om science fiction längre – det handlar om att samma bolag som bygger dessa system på jorden nu konkurrerar om att bli kritisk infrastruktur i en domän där det inte finns någon IT-support att ringa.