Sverige riskerar bli AI-konsument snarare än AI-producent
Errol Norlum, AI-chef på Advania, varnar för att Sverige kan bli skickliga på att använda AI men ändå missa merparten av de ekonomiska vinsterna – lite som att vara duktig på att använda en iPhone men aldrig bygga en. Nästa regering bör enligt Norlum skifta fokus från användning till var värdet faktiskt skapas i AI-kedjan.
Djupdykning
Sverige har länge levt gott på att vara tidiga användare av ny teknik – vi adopterade internet snabbt, vi digitaliserade offentlig sektor tidigt, och vi är stolta över det. Men det finns en viktig distinktion som ofta glömmer bort: att *använda* teknologi och att *äga* den värdeskapande infrastrukturen runt den är två helt olika affärer. I AI-ekonomin riskerar Sverige att hamna i samma position som ett land som köper all sin mat på McDonalds och sedan räknar det som framgång inom livsmedelssektorn. Det Norlum pekar på är att värdet i AI inte primärt skapas när en läkare eller handläggare sparar tid med ett AI-verktyg – det skapas i de modeller, plattformar och datapipelines som möjliggör det. De ägs just nu nästan uteslutande av amerikanska och i ökande grad kinesiska bolag. Sverige kan optimera sin ekonomi med andras verktyg och ändå se att vinstandelen hamnar i San Francisco eller Seattle. Den implikation som nästa regering faktiskt behöver ta in är att "AI-strategi" inte kan reduceras till hur många kommuner som inför AI-assistenter eller hur många företag som utbildar personal – utan var i värdekedjan svenska bolag och det offentliga faktiskt befinner sig. Träningsdatareglering, suverän beräkningskapacitet och inhemsk modellutveckling är tråkiga ord men de avgör om Sverige är en kund eller en aktör i det här systemet.