Alla vill ha digital suveränitet – men ingen vill betala för den
EU:s förslag till ny lag om moln- och AI-suveränitet, kallad CADA, är ute på remiss och svaret från svenska myndigheter och näringsliv är tydligt: principen är fin, men konsekvenserna är svårare att svälja. Från kommuner till Försvarsmakten och FRA – alla välkomnar ambitionen men vill ha undantag, längre tidsramar och helst finansiering för de kostsamma systembyten som kan krävas. FRA sätter fingret på kärnproblemet: hela lagstiftningen förutsätter att det finns europeiska alternativ till amerikanska molnjättar – något som i dagsläget är högst tveksamt.
Djupdykning
CADA-förslaget från EU-kommissionen försöker göra något genuint svårt: bryta ett teknikberoende som byggts upp under decennier, på bara några år. Ramverket delar in molntjänster i fyra suveränitetsnivåer där europeiskt ägande kan bli avgörande vid offentliga upphandlingar – vilket i praktiken skulle utestänga Amazon, Microsoft och Google från stora delar av den offentliga sektorn. Remissvaren från Sverige avslöjar något som sällan sägs rakt ut: vi har låtit beroendet gå så djupt att den amerikanska infrastrukturen nu är inbäddad i själva kärnan av nationell säkerhet, kommunala system och myndigheternas dagliga drift. FRA:s svar är brutalt ärligt om detta – myndigheten vars jobb är att skydda Sverige mot utländska hot säger att tvingande digitalisering på europeiska alternativ faktiskt kan skada underrättelseförmågan och omöjliggöra vissa internationella samarbeten. Det de flesta missar i debatten är att "digital suveränitet" länge fungerat som ett politiskt mantra där alla kan nicka ja utan att behöva specificera vad de faktiskt är beredda att offra. När ett konkret lagförslag dyker upp med konkreta krav och konkreta tidsfrister – 12 månader för migrering om en riskbedömning kräver det – försvinner konsensensen omedelbart. Molnjättarna omdefinierar suveränitet som juridisk struktur snarare än ägarskap, kommunerna säger att de saknar pengar, myndigheterna vill ha undantag, och näringslivet vill ha teknikneutralitet vilket i praktiken betyder status quo. Paradoxen som FRA sätter ord på gäller egentligen hela projektet: ju djupare ett beroende är, desto mer skadar ett forcerat avvänjningsförsök i sig.