Vem bestämmer vem som får använda AI?
Det tog Trump-administrationen ungefär en fredagkväll att förändra spelreglerna för hela AI-branschen. Anthropic fick ett ultimatum, tog sina Mythos-modeller offline, och skickade en kavalkadbotad chefer till Washington. Två veckor senare är läget fortfarande oklart: Mythos 5 är tillbaka för en begränsad grupp av utvalda organisationer, godkända av handelsminister Howard Lutnick i ett brev daterat 26 juni. Fable 5, den publika versionen, saknar fortfarande tidslinje.
Parallellt lanserade OpenAI GPT-5.6, men inte hur som helst. Modellsviten kom i tre nivåer: flaggskeppet Sol (5 dollar per miljon inmatade tokens, 30 dollar per miljon genererade), mellannivån Terra och vardagsmodellen Luna. Halva priset jämfört med Anthropics toppmodell, vilket i normala tider hade varit det stora samtalsämnet. Men lanseringen sker bara för utvalda partners, och Vita huset ska godkänna kunder en och en innan bredare tillgång ges. OpenAI lyder, men gör det tydligt att de inte gillar det: "Det håller de bästa verktygen borta från användare, utvecklare och cyberförsvarare som behöver dem."
Det är ett ovanligt läge. Två av världens mest kapitalintensiva AI-bolag har nu sina produktlanseringar styrda av ett politiskt kontor vars kriterier för godkännande ingen riktigt vet.
Medan detta pågår visar analysföretaget Indagari att Claudes betalande användarbas växt 75 procent sedan januari 2026, och på DataCamp söks Claude tre gånger oftare än ChatGPT. Det är stark tillväxt för ett bolag vars kraftfullaste modeller fortfarande är i karantän.
Samtidigt har kinesiska Zhipu AI släppt GLM-5.2, en öppen modell som enligt flera forskare matchar Mythos inom cybersäkerhet och buggdetektering. Exportrestriktionerna som USA använde för att hålla kvar teknikövertaget verkar alltså inte ha hållit tätt. Asiatiska alternativ fyller nu det tomrum som amerikanska exportförbud skapar, och de riskerar att vinna marknadsandelar som är svåra att ta tillbaka.
För den som bygger produkter på AI-APIs är situationen inte längre bara en fråga om prestanda och pris. Tillgång är nu en politisk variabel. Det är ett argument för att antingen diversifiera vilka modeller man är beroende av, eller investera i att köra öppna modeller lokalt, om det passar use-caset. Det kräver mer setup, men det är också ett sätt att slippa stå med hatten i hand när nästa fredagsultimatum dyker upp.